Creeper MediaCreeper

En plats för dig som har något att säga men ingenstans att säga det

DEBATT IDAG:

Det är strikt artikelförfattarnas åsikter som framförs, magasinet och dess redaktion står fritt från detta

Det stendöda objektiva rättsväsendet

 

 23 kap 4 § rättegångsbalken: Vid förundersökningen skola ej blott de omständigheter, som tala mot den misstänkte, utan även de som äro gynnsamma för honom beaktas och bevis, som är till hans förmån, tillvaratagas.

Polis och åklagare gör ofta och genomgående det felet under förundersökningen att de utgår från att den de tagit för ett brott också är den skyldige. De dokumenterar helt okritiskt det som pekar på att den misstänkte är den skyldige och söker sedan bekräftelse och bevis som pekar åt det hållet. Den misstänkte betraktas som skyldig från gripandet och från första förhöret. Vilket är ett mycket tydligt brott mot 23 kap 4 § i rättegångsbalken och oskuldspresumtionen i lag (1994:1219 ) om den europeiska konventionen angående skydd för de mänskliga rättigheterna och de grundläggande friheterna.

Olaglig pseudodomstol

Poliser och åklagare tar sig nästan undantagslöst friheten att under förundersökning utsätta den misstänkte, som ofta förts direkt från ett häkte med restriktioner som för tankarna till tortyr, för kränkande subjektiva förhör som syftar till ett erkännande. De uppträder som om de själva varit direkta vittnen till brottet de utreder och begränsar sitt kartläggande till den subjektiva tankemodellen och struntar helt i att kontrollera den mot den objektiva verkligheten. Hela förundersökningar genomsyras av regelmässig bristande objektivitet, vilket även påverkar prövningen i domstol som också är målet för utredningen, dvs vinna till varje pris. Man tar också till sin hjälp fantasifulla tips från allmänheten men utreder bara de tips som pekar på att den misstänkte också är skyldig. Målet drivs således först i en tankemässig pseudomstol och först när de ser en fällande dom i densamma gör de gemensam sak med domstolen och sätter ut ett datum för första förhandling.

Rättsväsendet måste sluta bryta mot lagen

Med stöd av 23 kap 4 § rättegångsbalken kräver en riktig rättvisa att åklagare och polis har en alternativ hypotes under förundersökningen. En misstänkt som förnekar brott kan faktiskt vara oskyldig. Det åligger definitivt inte polis och åklagare att redan under gripandet avgöra skuldfrågan och låta detta påverka förundersökningen då deras arbete är att, för statens räkning, försöka utreda sanningen. Det måste vara lika viktigt eller viktigare att fria en oskyldig som att få en skyldig dömd. Om dessa rättvisans folk inte följer lagen borde de dömas till straff för detta.

Rättsväsendet skyddar sig självt

Några dömda straff för subjektiva och ljugande utredare kommer aldrig att fällas i Sverige då sådana domar aldrig kan komma till stånd eftersom dessa brott aldrig når domstolarna. De egna kommer att med uppfinnesrika juridiska krumbukter lägga ned varje tänkbar utredning långt innan det blir någon utredning. Vårt system inom rättsväsendet tillsammans med våra lagar och de juridikutbildade kan slå hål på varje förekommande kritik mot systemet som effektivt försvarar sig självt. Om det ändå skulle bli en utredning mot rättsväsendets folk för bristande objektivitet eller rena lögner för att få en misstänkt fälld är det så fint konstruerat att även den utredningen leds av folk ur samma grupp som själva aldrig använder sig av objektivitetens ögon i utredningen utan kommer bara se sådant som kan fria vännen från brott. I USA, som jag annars inte ser som föredöme, har de ett system där alla inom rättsväsendet kan utredas, åtalas och fällas. Där räcker det med en misstanke om felaktighet för att en utredning skall startas.

Superkorruption

Om en högre politiker skulle lägga sig i och försöka ändra på det systemfel som leder fram till denna så kallat superkorruptionen skulle med stor förmodan denna stackars politiker råka ut för rättvisan på ett sätt som vi inte förstår kan hända. Politikern kommer förr eller senare att utredas för brott och fällas i domstol och för alltid tystas medan åhörarna ute i stugorna fullt och fast troende på rättsväsendet ondgör sig över dessa kriminella politiker medan politikern egentligen var en hjälte som föll offer för Sveriges genom tiderna största och möjliga brottsling: Rättsväsendet.

Rättsväsendet skyddas från sig självt

Hur kunde det bli så här? Svaret är mycket enkelt. Man har gjort misstaget att ge jurister befogenheter de inte är stadda att hantera. Juristerna växer per omedelbart in i systemet och blir själva pelarna vår rättvisa vilar på. Pelare som är oantastbara på alla nivåer och under alla omständigheter under devisen med punkt 1 att rättvisan har alltid rätt. Om rättvisan har fel gäller punkt 1. Ingen kan rå på denna superkorrupta allsmäktiga rättvisa, inte ens vår Riksdag klarar detta. Om Riksdagen skriver om lagar kommer de superkorrupta allsmäktiga åklagarna snart hitta juridiska krumbukter som återställer ordningen.

Hur ändrar vi på rättsväsendet

Egentligen krävs att det nuvarande rättsväsende slås sönder och en helt ny struktur byggs upp med nya etiska regler som förhindrar byggandet av en ogenomtränglig betongkoloss som aldrig har fel. Ingen gren inom rättsväsendet skall få umgås och de skall inte sitta i samma hus, som de exempelvis gör i Göteborg. Folket skall idka kontroll i varje nivå genom tillsättandet av civila kontollerare med rätt att blåsa i visselpipan när helst minsta misstanke dyker upp och utredning skall vidtagas omedelbart, blotta misstanke skall genast rendera en utredning. Rättsväsendets folk skall definitivt inte utreda sig själva. Ett system mot kamratbindningar skall införas, alla inom rättsystemet skall betala ett pris för varje möjligt fel som kan begås precis som inom privata näringslivet. Dock återstår den svåraste frågan hur en förändring skall gå till. Förmodligen går det inte att förändra rättsystemet. Med stor sannolikhet vill det till att det nuvarande bryts ner fullständigt och allt gammalt grävs ner för gott. Det nya rättsväsendet kan bara byggas med nya krafter genom hela ledet annars är risken överhängande att de tidigare folket återtar sin oantastliga position och vi är tillbaka på ruta ett!

 

 

 

Updated: 2017-07-13 — 22:36

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Granskande Perspektiv © 2017