Creeper MediaCreeper

En plats för dig som har något att säga men ingenstans att säga det

DEBATT IDAG:

Det är strikt artikelförfattarnas åsikter som framförs, magasinet och dess redaktion står fritt från detta

Åklagare tror de kan göra som de vill

En polischef berättar

En polischef har berättat för vänner sin sexuella dragning till barn. Det är inget brottsligt i det, det kan till och med ibland vara en fördel att berätta sådant. Men polisen gjorde ett misstag, han berättade också om sina bilder på barn som våldtas av vuxna. Flera källor har samstämmigt berättat att polischefen har kontakt med flickor på internet och att han innehar barnpornografi.

Anmäld

Polischefen anmäldes för detta och en förundersökning inleddes i Januari 2015. Men i förundersökningen, som var omfattande, struntade åklagaren i målet att leta efter bevis. I stället lade han ner förundersökningen i brist på de bevis han själv vägrade leta efter. Polischefen uppmanades i stället att säga upp sig. Plötsligt en morgon, utan att någon anade det, var polischefens rum utstädat och han själv var borta.

Polisen har alltid rätt

Åkalagren lade ner undersökningen förmodligen därför att synen på polisen är att polisen alltid har rätt och att samla på barnpornografi är ju fel och fel gör ju inte polisen. Detsamma gäller i rättegångar, en åtalad kan ha hur rätt som helst med bevis som inte går att motsäga. Det hjälper ändå inte, en polismans vittnesmål står över allt annat, till och med foton och filmer men framför allt andra vittnesmål. Vittnande poliser vinner alltid över allt annat i en rättegång. Det är i den andan åklagaren väljer att släppa ett mål som i andra fall skulle rendera till mångårigt straff och uthängningar på nätet. Den officiella orsaken till nedläggning av utredningen är denna:

”finns inte anledning att fullfölja förundersökningen, ytterligare utredning kan inte antas förändra bevisläget”.

Brott mot folket

Åklagarens agerande är ett mycket svårt brott mot folket. Det är inte så folket vill att rättsväsendet skall agera och det är inte första gången detta händer. Det händer ständigt att åklagare i tysthet lägger ner mål som berör poliser eller närstående till rättssystemet. Mörkertalet kan vara mycket stort. Vi känner till en polis som bevisligen ljugit i rättsalen och i förundersökningen. Åklagaren valde att inte gå vidare med anmälan, det blev inte ens ett mål. Ärendet är överklagat och går nu en ny runda i rättsystemet. Men det är ju en polis som ljög så vi kan redan nu säga att det kommer att läggas ner. Det är ett brott mot folkets intentioner att lägga ner mål som berör poliser. Om det mot all förmodan ändå skulle bli ett mål kommer poliserna att frias i en rättegång. De frias nästan alltid i rättegångar. Men i detta fall, när det handlar om barnporrbrott skulle säkerligen polischefen dömas för brott. Det är ytterligare en anledning att åklagaren lägger ner målet, man vill ju inte att en aktad (alla polischefer är ”aktade”) polischef skall dömas och hängas ut som utövande pedofil.

Kammaråklagare Elisabet Brandt

Vi kan nu berätta att åklagaren heter Elisabet Brandt. Det var Aftonbladet som hittade henne. Så här gick det till:

Kan du hjälpa mig att hitta en förundersökning, som jag tror ligger hos er?

– Det beror på, om du ger mig uppgifter som gör att jag kan identifiera den.

Eftersom personnumret inte gav någon träff hos myndigheten ger jag i stället Mats Åhlund polischefens namn, som visserligen inte är sökbart i deras datasystem.

Men Mats Åhlund vet direkt vilket ärendet det handlar om.

– Okej, det är ett ärende som Elisabeth Brandt hade hand om, säger han.

Källa: Aftonbladet

Fortsättningen på samtalet visade att åklagaren inte alls ville tala om detta eller skicka ut offentliga handlingar. En mycket tydlig mörkläggning alltså. En mörkläggning som åklagaren gör inför öppen ridå i vetskap att ingen ändå kan göra något i vårt land som mer påminner om en dikatur. Journalisten ger sig inte utan fortsätter att gräva och till slut får han detta besked:

Barnpornografibrott

Hos polisens särskilda grupp för brottsmisstänkta polisanställda hittar man inte ärendet, varken med hjälp av polischefens namn eller personnummer.

I stället säger handläggaren, Linda Hammarström, att hon ska ta kontakt med åklagare Elisabeth Brandt, för att få diarienumret.

Två dagar senare, den 7 december, berättar Linda Hammarström att de lokaliserat förundersökningen, och att den ska sekretessprövas innan den kan lämnas ut.

– Men det borde inte vara några problem att lämna ut eftersom den är avslutad.

Läs vidare här: Aftonbladet

Mörkläggningen fortsätter hos polisen där Ing-Marie Hägglund nu sekretessbelagt utredningen i sin helhet. Inom polisen råder det tvekan, enligt Aftonbladet:

Det är ju extra känsligt kanske när det också är en misstänkt som är knuten till rättsväsendet. Det är olyckligt om frågeställningen kommer upp om att vi ”skyddar varandra” eller att det ska till högre beviskrav för att göra en husrannsakan hos en polisanställd.

Den okända som uttalat sig inom polisen har helt rätt, vi tror att ni skyddar varandra och vi vet, bevisligen, att det krävs skyhöga beviskrav mot en polis om ens det räcker.

Riksdagen måste göra något

Nu är det hög tid att ta åklageriet i kragen och ruska om. Riksdagen måste helt enkelt reagera! Men vi är hundra procent säkra på att Riksdagen inte reagerar det minsta. Varför? Jo, därför att de är stöpta i samma form. Vill folket få till en förändring måste de göra det själva och fler än man tror sitter i stugorna och knyter sina händer i fickorna. Den dagen kan faktiskt komma då folk drar händerna ur fickorna och gör något åt saken, då önskar alla att åtgärderna kom tidigare.

Updated: 2017-07-13 — 22:38

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Granskande Perspektiv © 2017